PARIS!
Jag vill bara berätta lite om min senaste Parisresa. Detta var min tredje. Min kompis Lars och jag pratade redan i höstas om att det skulle vara kul att möta våren i Paris.
Ja, det blev inte bara snack, vi gjorde slag i saken och åkte till Paris i slutet av april i år. Det blev fyra effektiva dagar i ett vårligt, men lite svalt och regnigt Paris.
Gräsmattorna var gröna och många blommor var utslagna, körsbärträden blommade. Det var en stor kontrast för mig, som bara några dagar tidigare varit med på en vintrig skotertur i den Jämtländska fjällvärlden.
Vi kom fram tidigt på förmiddagen, checkade in på hotellet, beläget nära Operan. Altså väldigt centralt beläget, med gångavstånd tilldet mesta.
Vi tog en promenad upp till Sacre-Ceur och passerade på vägen bl.a Moulin Rouge i Montmartre. Vi gick genom små krokiga, branta och pittoreska gränder.
När vi kom upp sprack molnen upp och solen tittade fram och vi förvånades över den mängd turister som trängdes mellan gatuserveringarna och alla tecknande, målande och siluettklippande konstnärer.
Även vi tog en fika, tittade på folk fotade och bara trivdes.
Sacre-Ceur är en väldigt imponerande och stor kyrka, den ligger väldigt vackert med en fantastisk utsikt över Paris.
Dag två tog vi tunnelbanan (Metron) ut till Versailles cirka tre mil utanför Paris. Slottet, var en upplevelse i sig med alla dess salar med konst och utsmyckningar. Bl.a fantastiska takmålningar.
Verailles är enormt stort, med flera slott massor med andra byggnader och framför allt dessa trädgårdar med planteringar och spegeldammar och mängder av statyer. Det är stort som en mindre stad.
Här kunde man fantisera över hur det var på den tiden då Marie-Antoinette levde och bodde där.
En morgon, tog vi en promenad till Eifeltornet. Vi tänkte ta hissen upp innan alla andra turister hade hunnit vakna till. När vi kom fram. Var hela ytan under tornet helt täckt av människor, som stod u fyrdubbla led till hissarna. Det var bara att glömma. Vi tog några bilder och fortsatte till andra upplevelser.
Ja, att berätta om allt vi gjorde, skulle ta allt för mycket plats och kanske inte så intressant för alla Larssonclanläsare heller.
För att sammanfatta, kan jag säga att vi unnade oss att bo bra, att äta goda middagar, besöka många intressanta ställen, promenara mycket, ta en kort tupplur på eftermiddagen (man är ju ingen ungdom längre).
Vi utnyttjade tiden effektivt och vi mötte våren i Paris.
Kan rekommenderas. Dick
Från toppen av Triufbågen. Det var 242 trappsteg dit upp. Eller om det var 44.. phu.
Utsikt över en liten del av Versailles anläggningar.
Hissköerna till Eifeltornet.
Ja, det blev inte bara snack, vi gjorde slag i saken och åkte till Paris i slutet av april i år. Det blev fyra effektiva dagar i ett vårligt, men lite svalt och regnigt Paris.
Gräsmattorna var gröna och många blommor var utslagna, körsbärträden blommade. Det var en stor kontrast för mig, som bara några dagar tidigare varit med på en vintrig skotertur i den Jämtländska fjällvärlden.
Vi kom fram tidigt på förmiddagen, checkade in på hotellet, beläget nära Operan. Altså väldigt centralt beläget, med gångavstånd tilldet mesta.
Vi tog en promenad upp till Sacre-Ceur och passerade på vägen bl.a Moulin Rouge i Montmartre. Vi gick genom små krokiga, branta och pittoreska gränder.
När vi kom upp sprack molnen upp och solen tittade fram och vi förvånades över den mängd turister som trängdes mellan gatuserveringarna och alla tecknande, målande och siluettklippande konstnärer.
Även vi tog en fika, tittade på folk fotade och bara trivdes.
Sacre-Ceur är en väldigt imponerande och stor kyrka, den ligger väldigt vackert med en fantastisk utsikt över Paris.
Dag två tog vi tunnelbanan (Metron) ut till Versailles cirka tre mil utanför Paris. Slottet, var en upplevelse i sig med alla dess salar med konst och utsmyckningar. Bl.a fantastiska takmålningar.
Verailles är enormt stort, med flera slott massor med andra byggnader och framför allt dessa trädgårdar med planteringar och spegeldammar och mängder av statyer. Det är stort som en mindre stad.
Här kunde man fantisera över hur det var på den tiden då Marie-Antoinette levde och bodde där.
En morgon, tog vi en promenad till Eifeltornet. Vi tänkte ta hissen upp innan alla andra turister hade hunnit vakna till. När vi kom fram. Var hela ytan under tornet helt täckt av människor, som stod u fyrdubbla led till hissarna. Det var bara att glömma. Vi tog några bilder och fortsatte till andra upplevelser.
Ja, att berätta om allt vi gjorde, skulle ta allt för mycket plats och kanske inte så intressant för alla Larssonclanläsare heller.
För att sammanfatta, kan jag säga att vi unnade oss att bo bra, att äta goda middagar, besöka många intressanta ställen, promenara mycket, ta en kort tupplur på eftermiddagen (man är ju ingen ungdom längre).
Vi utnyttjade tiden effektivt och vi mötte våren i Paris.
Kan rekommenderas. Dick
Från toppen av Triufbågen. Det var 242 trappsteg dit upp. Eller om det var 44.. phu.
Utsikt över en liten del av Versailles anläggningar.
Hissköerna till Eifeltornet.
Skam den som ger sig.
Här kommer en fin bild på Dick, som togs påskafton i fjol. Jag har gått datakurs och lärt mig redigera, beskära och ändra bildstl. mm.
Tack också till Linda för bra inlägg efter Påskfirandet i Kaxås. Du skriver så bra inlägg, med foton och allt.
Lika imponerad av Annikas insideinfo. från VM i skidskytte. Kul att se hjältarna. Jag kollad på bildetrna först och kände inte igen några av dem, men såg jag inlägget med beskrivning av bilderna. Jättebra! Du passar bra som värdinna i sammanhanget.
Ja, snart får vi väl se bilder och referat från den stora världen -utanför Järvsö- från Paris alltså. Eller hur, Dick?
Du ser att jag klarade att lägga in bilden, men jag är ledsen om den blev för liten. Du fick ju en större i mailet.
Du ser så harmonisk ut. Hoppas du får användning för bilden.
Kram till hela klanen från Laila och Svante i Järvsö.
SkidskytteVM i Östersund, februari 2008
Jag anmälde mig redan förra våren till att vara funktionär på VM. Dels är jag en vintersportnörd, dels ville jag pröva och lära mig något nytt, och dessutom ville jag göra en insats för vår fina hemstad Östersund, när nu strålkastarljuset skulle riktas mot oss här uppe i obygden!
Efter en höst full av utbildningstillfällen och funktionärsträffar (innehållande allt från värdskap, språkkurser, första hjälpen till fakta kring arrangemanget) kom slutligen februari, och det var upp till bevis för Östersund och VMorganisationen!
Min placering var i huvudpresscentret (i gamla Milostabens lokaler på I5området), närmare bestämt i dess reception. Där fick vi hjälpa framför allt alla de 300 journalisterna till rätta med allt de behövde assistans med: fotovästar, värdeskåp, arbetsplatser, guidning, kartor, turistinformation, start- och resultatlistor, busstider, nätverkskort till datorer, borttappade saker, taxi, information kring presskonferenser, telefonsamtal, väderprognoser och jag vet inte vad...
Det var jätteroligt och stimulerande att möta alla trevliga människor från olika delar av världen (bl.a. USA, Norge, Tyskland, Vitryssland, Finland, Italien, Ukraina, Frankrike, Ryssland, Schweiz osv.). Språk är fantastiskt! Vi frivilliga funktionärer fick mycket uppskattning från journalisterna som var här under de intensiva veckorna, och deltog bl.a. på en pressmiddag på Folkets Hus med god mat och fri dryck (läs: VMöl och VMvin, dock ingetdera för min del då...).
Mest spännande var det när det drog ihop sig till presskonferens efter varje tävling! De tre främst placerade skidskyttarna dök upp, förvånansvärt spända och inte så glada som jag kanske trodde att de skulle vara, jag menar, hur ofta tar man ett VMguld!? Kanske blir även de nervösa när de ska prata på ett (ofta) främmande språk inför en massa människor som dissekerar varje ord de säger... Gladast var nog de franska damerna efter sin stafettframgång, särskilt trevlig var Sandrine Bailly!
Min favorit var annars tysken Alexander Wolf (nästan lika snygg som Janne), en hyvens karl som tog ett välförtjänt brons.
Meste presskonferensbesökare var såklart Ole Einar Björndalen, vilken idrottsman! Han verkar otroligt fokuserad på sin idrott, men enda gången han drog på smilbanden var när nya norska stjärnskottet Emil Hegle Svendsen fick frågan om han trodde att Ole Einar skulle vara arg på honom nu när Svendsen börjat knipa medaljer framför näsan på veteranen... Det verkade inte så.
Sammanfattningsvis var VM en fantastiskt rolig upplevelse som gav mersmak på alla nivåer! Visst var det långa dagar med tidvis mycket stress, men det var hela tiden roligt, och jag är jätteglad över att Östersund fick så mycket fin reklam för sina lyckade tävlingar. Jag hoppas i alla fall på en repris någon gång i framtiden!
/Annika Larsson
Ps. Det är klart att jag träffade Wolfgang också!
