larssonclan

OK, efter att ha haft dåligt samvete ett antal månader, samt efter en del påtryckningar från Dick, kommer här nu en försenad rapport från skidskytteVM - the inside story!
Jag anmälde mig redan förra våren till att vara funktionär på VM. Dels är jag en vintersportnörd, dels ville jag pröva och lära mig något nytt, och dessutom ville jag göra en insats för vår fina hemstad Östersund, när nu strålkastarljuset skulle riktas mot oss här uppe i obygden!
Efter en höst full av utbildningstillfällen och funktionärsträffar (innehållande allt från värdskap, språkkurser, första hjälpen till fakta kring arrangemanget) kom slutligen februari, och det var upp till bevis för Östersund och VMorganisationen!
Min placering var i huvudpresscentret (i gamla Milostabens lokaler på I5området), närmare bestämt i dess reception. Där fick vi hjälpa framför allt alla de 300 journalisterna till rätta med allt de behövde assistans med: fotovästar, värdeskåp, arbetsplatser, guidning, kartor, turistinformation, start- och resultatlistor, busstider, nätverkskort till datorer, borttappade saker, taxi, information kring presskonferenser, telefonsamtal, väderprognoser och jag vet inte vad...

Det var jätteroligt och stimulerande att möta alla trevliga människor från olika delar av världen (bl.a. USA, Norge, Tyskland, Vitryssland, Finland, Italien, Ukraina, Frankrike, Ryssland, Schweiz osv.). Språk är fantastiskt! Vi frivilliga funktionärer fick mycket uppskattning från journalisterna som var här under de intensiva veckorna, och deltog bl.a. på en pressmiddag på Folkets Hus med god mat och fri dryck (läs: VMöl och VMvin, dock ingetdera för min del då...).
Mest spännande var det när det drog ihop sig till presskonferens efter varje tävling! De tre främst placerade skidskyttarna dök upp, förvånansvärt spända och inte så glada som jag kanske trodde att de skulle vara, jag menar, hur ofta tar man ett VMguld!? Kanske blir även de nervösa när de ska prata på ett (ofta) främmande språk inför en massa människor som dissekerar varje ord de säger... Gladast var nog de franska damerna efter sin stafettframgång, särskilt trevlig var Sandrine Bailly! 

Min favorit var annars  tysken Alexander Wolf (nästan lika snygg som Janne), en hyvens karl som tog ett välförtjänt brons.

Meste  presskonferensbesökare var såklart Ole Einar Björndalen, vilken idrottsman!  Han verkar otroligt fokuserad på sin idrott,  men enda gången han drog på smilbanden var när  nya norska stjärnskottet Emil Hegle Svendsen fick frågan om han trodde att Ole Einar skulle vara arg på honom nu när Svendsen börjat knipa medaljer framför näsan på veteranen... Det verkade inte så.

Sammanfattningsvis var VM en fantastiskt rolig upplevelse som gav mersmak på alla nivåer! Visst var det långa dagar med tidvis mycket stress, men det var hela tiden roligt, och jag är jätteglad över att Östersund fick så mycket fin reklam för sina lyckade tävlingar. Jag hoppas i alla fall på en repris någon gång i framtiden!

/Annika Larsson

Ps. Det är klart att jag träffade Wolfgang också!