larssonclan

Hej!
Ni kanske har hört att jag ligger på lasrettet. I dag när moffa var och hälsade på, bad jag honom skriva några rader från mig på bloggen. Han ska sätta in några bilder också.

I alla fall har jag haft lite problem med magen en tid, ont och så. Men i onsdags fick jag så ont att det inte gick längre. mamma och jag fick åka ambulans till akuten.
Först visste dom inte vad det var som gjorde att jag hade så ont, de tog en massa prover och klämde på magen så jag skrek.
Jag fick nått smärtstillande. Ja, visst ja, jag hade feber också. Det var riktigt jobbigt. Nästa dag gjorde de något som kallas skiktröntgen. Sedan såg dom på bilderna att det var något fel med blindtarmen. De såg en massa var som låg där runt omkring.
Först sa dom att det skulle tas bort med ett rör eller slang, men sen sa dom att det inte gick, då det var för nära till något som kunde skadas.
Då skulle dom försöka med antibiotika. Först blev jag sämre, men sedan började jag att bli lite bättre, men så började jag bli röd i ansiktet och på halsen. Jag var allergisk mot antibiotikan, så nu ska jag prova en annan sort.
Matlusten har inte varit bra, jag har försökt, men det har inte gått så bra, så jag har fått dropp föt att få lite energi.
Det räcker inte med det, så jag har nog tappat några kilon sedan jag kom in.
Nu har jag börjat äta lite i taget, så att jag ska orka.
Mamma har varit med mig hela tiden, hon har en säng bredvid min, det är jättebra.
Anders coh Clayton har varit och hälsat på och spelat spel med mig. Moffa har varit här nästan varje dag, så mamma har fått ta en promenad, gå på stan och göra lite annat än att bara vara med mig.

Jag hoppas att jag snart ska bli frisk och slippa det där dumma varet i magen.
Nu kommer det några bilder på mig.

Många kramar till er alla. Linnéa.


Här sitter mamma med mig i mitt rum som heter Masken.


Fy vad jobbigt det är när man inte kan äta.


När man ligger så mycket måste man träna lungorna också.


Här kommer en av mina sjuksköterskor, Cecilia, in med presenter från mina kompisar.


Ballonger, en nalle, en vas med snäckor i sand och ett ljus på toppen.
Visst blir man glad.


Här har jag fått teckningar och uppmuntrande ord av mina klasskamrater.
Det här är nog den bästa medicin man kan få, tycker jag.



När jag är lite piggare, brukar jag lösa korsord, eller gå ut i lekrummet.