ISTAPP !
"Tappa inte sugen" var det någon som sa. Den här istappen som jag fotat, ville inte bara vara en istapp i mängden, den ville något mer. Den bestämde sig för att skapa ett konstverk innan den helt smälte ned.
Det tycker jag att den lyckades fullt ut med. Den återspeglar färg och form så att även en driven konstnär, skulle bli grön av avund.
Viken tur att jag kom förbi med min kamera och kunde förmedla detta ögonblick, så att även ni i clanen får ta del av "Istappen som inte tappade sugen"
Hälsningar Dick.
FOTO: DICK ENEBRO
Det tycker jag att den lyckades fullt ut med. Den återspeglar färg och form så att även en driven konstnär, skulle bli grön av avund.
Viken tur att jag kom förbi med min kamera och kunde förmedla detta ögonblick, så att även ni i clanen får ta del av "Istappen som inte tappade sugen"
Hälsningar Dick.
FOTO: DICK ENEBRO
Snälla, snälla, snälla...förlåt mig!
Jag är hemskt ledsen, att jag höll på att rasera familjebloggen. Men efter lite korrespondens från min sida och Lindas tel.samtal så har den nu kommit tillbaka.
ANL. TILL ATT DEN KOM BORT, VAR ATT JAG SKULLE TA BORT EN BILD, SOM VAR FEL, MEN TRYCKTE PÅ FEL KNAPP, VILKET JAG INTE HANN UPPTÄCKA..
Nu är den tillbaka igen, som tur är. Ja, jag vet Dick, man ska inte ha för bråttom och trycka på knappar om man inte vet vad som händer. Ska försöka låta bli i forts.
Lailas presentbord. Det var kul att fylla 70 - faktiskt...
Här sitter jag bland de vackra blommorna. Det är faktiskt riktigt kul att fylla år.
Tack alla. Ingen nämnd, ingen glömd.
Biggan kom och uppvaktade med en stoor bukett med tulpaner i blandade färger.
Förutom presenterna, förstås.
Tack för de fina presenterna. Jag fick ju tre paket. Ett med örhängen, ett med halsband och en brosch i samma design, från Gaupa. Ville bara visa hur fin jag blev. Biggan tog kortet, när hon var här. Det var så kul att hon kom, så vi fick vara tillsammans, även om det bara blev över helgen.
Linnéa på Lasarettet!
Hej!
Ni kanske har hört att jag ligger på lasrettet. I dag när moffa var och hälsade på, bad jag honom skriva några rader från mig på bloggen. Han ska sätta in några bilder också.
I alla fall har jag haft lite problem med magen en tid, ont och så. Men i onsdags fick jag så ont att det inte gick längre. mamma och jag fick åka ambulans till akuten.
Först visste dom inte vad det var som gjorde att jag hade så ont, de tog en massa prover och klämde på magen så jag skrek.
Jag fick nått smärtstillande. Ja, visst ja, jag hade feber också. Det var riktigt jobbigt. Nästa dag gjorde de något som kallas skiktröntgen. Sedan såg dom på bilderna att det var något fel med blindtarmen. De såg en massa var som låg där runt omkring.
Först sa dom att det skulle tas bort med ett rör eller slang, men sen sa dom att det inte gick, då det var för nära till något som kunde skadas.
Då skulle dom försöka med antibiotika. Först blev jag sämre, men sedan började jag att bli lite bättre, men så började jag bli röd i ansiktet och på halsen. Jag var allergisk mot antibiotikan, så nu ska jag prova en annan sort.
Matlusten har inte varit bra, jag har försökt, men det har inte gått så bra, så jag har fått dropp föt att få lite energi.
Det räcker inte med det, så jag har nog tappat några kilon sedan jag kom in.
Nu har jag börjat äta lite i taget, så att jag ska orka.
Mamma har varit med mig hela tiden, hon har en säng bredvid min, det är jättebra.
Anders coh Clayton har varit och hälsat på och spelat spel med mig. Moffa har varit här nästan varje dag, så mamma har fått ta en promenad, gå på stan och göra lite annat än att bara vara med mig.
Jag hoppas att jag snart ska bli frisk och slippa det där dumma varet i magen.
Nu kommer det några bilder på mig.
Många kramar till er alla. Linnéa.
Här sitter mamma med mig i mitt rum som heter Masken.
Fy vad jobbigt det är när man inte kan äta.
När man ligger så mycket måste man träna lungorna också.
Här kommer en av mina sjuksköterskor, Cecilia, in med presenter från mina kompisar.
Ballonger, en nalle, en vas med snäckor i sand och ett ljus på toppen.
Visst blir man glad.
Här har jag fått teckningar och uppmuntrande ord av mina klasskamrater.
Det här är nog den bästa medicin man kan få, tycker jag.
När jag är lite piggare, brukar jag lösa korsord, eller gå ut i lekrummet.
Ni kanske har hört att jag ligger på lasrettet. I dag när moffa var och hälsade på, bad jag honom skriva några rader från mig på bloggen. Han ska sätta in några bilder också.
I alla fall har jag haft lite problem med magen en tid, ont och så. Men i onsdags fick jag så ont att det inte gick längre. mamma och jag fick åka ambulans till akuten.
Först visste dom inte vad det var som gjorde att jag hade så ont, de tog en massa prover och klämde på magen så jag skrek.
Jag fick nått smärtstillande. Ja, visst ja, jag hade feber också. Det var riktigt jobbigt. Nästa dag gjorde de något som kallas skiktröntgen. Sedan såg dom på bilderna att det var något fel med blindtarmen. De såg en massa var som låg där runt omkring.
Först sa dom att det skulle tas bort med ett rör eller slang, men sen sa dom att det inte gick, då det var för nära till något som kunde skadas.
Då skulle dom försöka med antibiotika. Först blev jag sämre, men sedan började jag att bli lite bättre, men så började jag bli röd i ansiktet och på halsen. Jag var allergisk mot antibiotikan, så nu ska jag prova en annan sort.
Matlusten har inte varit bra, jag har försökt, men det har inte gått så bra, så jag har fått dropp föt att få lite energi.
Det räcker inte med det, så jag har nog tappat några kilon sedan jag kom in.
Nu har jag börjat äta lite i taget, så att jag ska orka.
Mamma har varit med mig hela tiden, hon har en säng bredvid min, det är jättebra.
Anders coh Clayton har varit och hälsat på och spelat spel med mig. Moffa har varit här nästan varje dag, så mamma har fått ta en promenad, gå på stan och göra lite annat än att bara vara med mig.
Jag hoppas att jag snart ska bli frisk och slippa det där dumma varet i magen.
Nu kommer det några bilder på mig.
Många kramar till er alla. Linnéa.
Här sitter mamma med mig i mitt rum som heter Masken.
Fy vad jobbigt det är när man inte kan äta.
När man ligger så mycket måste man träna lungorna också.
Här kommer en av mina sjuksköterskor, Cecilia, in med presenter från mina kompisar.
Ballonger, en nalle, en vas med snäckor i sand och ett ljus på toppen.
Visst blir man glad.
Här har jag fått teckningar och uppmuntrande ord av mina klasskamrater.
Det här är nog den bästa medicin man kan få, tycker jag.
När jag är lite piggare, brukar jag lösa korsord, eller gå ut i lekrummet.
