Lägesrapport.
Hej alla klanmedlemmar.-
Jag kom hem från Nice via Södertälje för att se Bittes nya hem. Dom har flyttat till ett hus 400 m längre bort på sin gata Talbystrand 40. Äldre hus, men himla bra planerat och bättre tomt, som ligger närmare stranden. Förut hade dom 30 trappsteg ner till stranden. Nu kan dom gå några steg. Fina uteplatser och tennisbana med möjligheter att spela basket, fotboll, inlines, cykel förutom tennis. Paradiset för grabbarna.
Jag låg hemma en natt, sen åkte jag till Ö-sund, och mamma. Biggan och jag var där, men vi fick ingen kontakt med henne då. Hon sov hela tiden. Andningsuppehållen var läskiga. Man trodde nästan att hon slutat andas. Jag satt där 2½ tim. Pratade med henne emellanåt, men fick ingen respons. Sören kom också och han menade att det var lönlöst att bara sitta där. Jag följde med honom hem och vi satt och pratade barndomsminnen. Trevligt att prata minnen med sin lillebror så där. Det blir alltför sällan. Eva firade en 60-åring och var på lokal. Sören fixade middag. Vi hade anledning att fira en glad händelse också. Jan och Annika har blivit föräldrar till en liten flicka 2,7 kg och bara 47 cm lång, förlöstes hon med akut kejsarsnitt 21 maj. Jan gick hem och åt innan han återvände till sin fru och dotter, som han förstås inte kunde se sig mätt på. Hon ska visst heta Freja den lilla.- GRATTIS !
Jag fick ligga över hos Sören och Ewa och sen hade Biggan och jag bestämt att vi skulle träffas och gå till mamma. Dom hade flyttat henne till en annan våning, pga platsbrist på hjärtavd. 211 / 11. Hon var med på ett helt annat sätt då. Hon ville höra en bön, som hon tycker så mycket om. Men vi hade glömt bort hur slutet var. Hon blev så ledsen, så det slutade med att jag åkte hem till Freskvägen och hämtade versen. När jag kom tillbaka hade Sören och Dick kommit . Då läste vi bönen tillsammans för mamma och sen sjöng vi några sånger i stämmor. Hon log och sa:"Jag är så lycklig för mina barn. Tack" Biggan frågade om hon ville vila nu. Det ville hon och så somnade hon lugnt. Vi tyckte att det var ett så bra avslut. Nu får naturen ha sin gång. Hon har blivit så liten och skör lilla mamma. Det är som om livet rinner ur henne. Men hon har sagt att hon vill möta pappa, Maivor och Karin. -"Jag längtar till dom" brukar hon säga.Det är trösterikt att hon inte behöver ha ont i alla fall. Hon får vård.
Ja, en dör och en föds. Det är livets gång. Släkten lever vidare. Snart tillhör jag den äldsta generationen.(!)
Det kändes bra att ha fått ta farväl av mamma. TACK snälla Biggan, Sören, Dick och Linda, som har varit så flitiga att besöka mamma. Ja, ni andra också förstås, som har ringt och hört er för om läget. Vi är ju lite utspridda.
Nu får lilla mamma vila i frid. / Var rädda om varann. /Kram från Laila
PS. Grattis till alla som fyllt och fyller år i maj förresten.
Jag kom hem från Nice via Södertälje för att se Bittes nya hem. Dom har flyttat till ett hus 400 m längre bort på sin gata Talbystrand 40. Äldre hus, men himla bra planerat och bättre tomt, som ligger närmare stranden. Förut hade dom 30 trappsteg ner till stranden. Nu kan dom gå några steg. Fina uteplatser och tennisbana med möjligheter att spela basket, fotboll, inlines, cykel förutom tennis. Paradiset för grabbarna.
Jag låg hemma en natt, sen åkte jag till Ö-sund, och mamma. Biggan och jag var där, men vi fick ingen kontakt med henne då. Hon sov hela tiden. Andningsuppehållen var läskiga. Man trodde nästan att hon slutat andas. Jag satt där 2½ tim. Pratade med henne emellanåt, men fick ingen respons. Sören kom också och han menade att det var lönlöst att bara sitta där. Jag följde med honom hem och vi satt och pratade barndomsminnen. Trevligt att prata minnen med sin lillebror så där. Det blir alltför sällan. Eva firade en 60-åring och var på lokal. Sören fixade middag. Vi hade anledning att fira en glad händelse också. Jan och Annika har blivit föräldrar till en liten flicka 2,7 kg och bara 47 cm lång, förlöstes hon med akut kejsarsnitt 21 maj. Jan gick hem och åt innan han återvände till sin fru och dotter, som han förstås inte kunde se sig mätt på. Hon ska visst heta Freja den lilla.- GRATTIS !
Jag fick ligga över hos Sören och Ewa och sen hade Biggan och jag bestämt att vi skulle träffas och gå till mamma. Dom hade flyttat henne till en annan våning, pga platsbrist på hjärtavd. 211 / 11. Hon var med på ett helt annat sätt då. Hon ville höra en bön, som hon tycker så mycket om. Men vi hade glömt bort hur slutet var. Hon blev så ledsen, så det slutade med att jag åkte hem till Freskvägen och hämtade versen. När jag kom tillbaka hade Sören och Dick kommit . Då läste vi bönen tillsammans för mamma och sen sjöng vi några sånger i stämmor. Hon log och sa:"Jag är så lycklig för mina barn. Tack" Biggan frågade om hon ville vila nu. Det ville hon och så somnade hon lugnt. Vi tyckte att det var ett så bra avslut. Nu får naturen ha sin gång. Hon har blivit så liten och skör lilla mamma. Det är som om livet rinner ur henne. Men hon har sagt att hon vill möta pappa, Maivor och Karin. -"Jag längtar till dom" brukar hon säga.Det är trösterikt att hon inte behöver ha ont i alla fall. Hon får vård.
Ja, en dör och en föds. Det är livets gång. Släkten lever vidare. Snart tillhör jag den äldsta generationen.(!)
Det kändes bra att ha fått ta farväl av mamma. TACK snälla Biggan, Sören, Dick och Linda, som har varit så flitiga att besöka mamma. Ja, ni andra också förstås, som har ringt och hört er för om läget. Vi är ju lite utspridda.
Nu får lilla mamma vila i frid. / Var rädda om varann. /Kram från Laila
PS. Grattis till alla som fyllt och fyller år i maj förresten.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag vill komplettera mitt inlägg med att min vistelse i Nice var fantastisk, men det får bli ett nytt inlägg, förhoppningsvis med bilder.
Laila
Trackback
