larssonclan

Jag pratade med Biggan nyss. Idag var det väldigt dåligt med mamma. Hon har långa andningsuppehåll och har blivit så liten. Hennes liv rinner ut. Hon vill inte äta - knappt dricka. Hon får ångestdämpande medicin och suppar mot värk. Personalen är bra att prata med tycker Biggan. Jag är så imponerad att Biggan klarar allt så bra.
Hon har varit hos mamma varje dag, Lika Dick också. Sören tycker också att det är jobbigt att se mamma förtvina.
Linda åker upp och sitter hos mormor för att hon vill det, fast hon jobbar och har familj.
Mamma har haft besök varje dag sen hon kom på sjukhus och nu Solliden.

Nu får vi hoppas att hon släpper taget och går över till andra sidan snart. Det är dit hon vill. Men hon har ångest och oro i kroppen och gnyr och ropar på mamma.
När Biggan är hos mamma pratar hon lugnt , håller hennes händer och talar om för henne att hon kan vara lugn nu. "Du får gå till pappa, Maivor och Karin - Vi klarar oss" ...

Tänderna (protesen) har blivit för stor, så den har de tagit ut. .Biggan säger att det var svårt för henne idag när hon såg mamma. Hon fick en ordentlig gråtattack när hon såg henne, bara  ett skal av sitt forna jag. Hennes person-lighet finns inte längre. Helt olikt henne. Tänk om hon bara finge somna in.
Låt oss hjälpas åt att be en stilla bön att hon får dö. Det är inte värdigt att ligga så här länge och bara tyna bort.
 
Livet tar snart slut 2008 för vår äldsta klanmedlem och börjar här - för Freja, - den nyaste. Släkten följa släktens gång, som man sjunger i "Härlig är jorden"

Tänk på mamma och var rädda om varann. Kram från Kramsta.