larssonclan

Imorgon är det två veckor sedan familjen kom hem. Det mesta av tiden går åt till att mata och byta blöjor på gossen, tvätta kläder och vila. En underbar tillvaro! Ares undrar varför Filiph inte vill komma ner på golvet och leka, vi försöker förklara att det kommer nog ta ett tag innan han kan börja krypa och dra dig i öronen och svansen. Vi tar oss ut på stan dagligen för att visa upp underverket och se vilka artiklar på sportavdelningen som han verkar mest intresserad av.

Ja, jag vet att man inte ska bombardera alla man känner med bilder på sina barn, det är väl mest intressant för en själv... Men nu hade jag ju tid och lust att göra ett litet inlägg på bloggen. Och för tillfället har jag inte så mycket annat att skriva om, livet kretsar kring det här lilla underverket!
Janne har börjat jobba igen (på nytt jobb, Länsförsäkringar) och Freja och jag njuter av lediga dagar tillsammans! Det blir promenader, amning, lite hushållssysslor, babymassage, lite Friskis & Svettis tack vare barnvaktande barnvagnsrullare (t.ex. Ewa och Sören och min mamma), någon lunch med andra lediga bekanta, blöjbyten, radiolyssnande och lite lek och bus! Härligt och lyxigt!

Sedan är vi ju så glada över Frejas splitter nya kusin, Filiph, som är så söt! Ha det så bra! /Annika

Jag och Linnea sticker iväg på en sista minuten resa till Turkiet imorgon. Det ska bli så mysigt. Kram på er alla. Linda

Nu har vi en till liten människa i klanen. En pöjk, som föddes 19 augusti. Han var stor må ni tro. 4600 g och 56 cm ! Jaa, jag vet! Dom skulle väl berätta det själv. Men dom har väl annat att tänka på ... Jättekul i alla fall. Jag kan också berätta att han tänkte komma ut med baken först, men som tur var blev det akutsnitt. Annars hade det nog varit kris, med en sån bamsekille, att ta sig ut. Ja, jag säger då det... Visst är det underbart när barnbarnen kommer. Jag frågade Elin medan mamma levde om vi inte kunde tänkas få barnbarnsbarnbarn.5 generationer, men då tittade hon skeptiskt på mig och sa: "Men herregud, jag har ju fem småbrorsor och så Hanna då. S E X yngre syskon! Du hör väl hur det låter?" Så vi kan nog inte räkna med en fjärde generation inom den närmaste 10-årsperioden. Just nu är Elin hemma hos Bitte i S-tälje. Hon har suttit på en traktor och kört torv hela sommarn, i 2,5 km/tim. Bra betalt.Hon har berättat om det på "facebook". Hanna fick sån hemlängtan, så hon har lämnat Oslo.Båda gillar Ljusdal bäst, men nu befinner sig Hanna i Åre/Undersåker hos sin pappa och sina småbrorsor där uppe. (William 12, Hugo 5 och Wiggo 3 år).Båda tjejerna ska jobba i Åre i vinter. Grattis till Ola som fyller år 23 aug. och Bengt fyller 60 i september. Kom igen nu! Det finns mycket att berätta efter sommaren. Kram från Kramsta.

Gick in och såg att det nu är 2 månader sen sist jag skrev. Just det - Jag. Kom igen nu. Ojojoj. Nu har sommaren gått. Lika fort som valigt. Vi har haft barn eller barnbarn i stugan hela sommarlovet. Peppe och Olle kom först ensamma, för deras föräldrar skulle jobba ett par veckor till. Sen kom Bitte efter en vecka. Hon "jobbade hemifrån". Per kom veckan därpå och dom gjorde en tripp upp till Höga kusten. Hälsade på Max med familj också. Sen åkte dom hem veckan därpå. Nina m. barnen stannade först 2-3 dar hos Stümers. De skulle på Grönan bl.a. som de brukar. Därefter kom de hit 16 juli och sen kom Patrick 8 augusti. De åkte via S-tälje igen tillbaka till Frankrike 16 aug. Vi städade ut dem och tog emot Sören och Ewa, som gäster i helgen. Vi hade köpt biljetter till Toröns sista helg, när Bengan och Kalle Moraeus show var där. Kul. Vi hann med att gå på Järvzoo och visa lite av vad Järvsö har att erbjuda. Jag tycker det är så bra att allting har ordnat sig nu, så det blir Sören och Ewa som köper mammas lägenhet. Alla bröstarvingar har skrivit fullmakt till Sören. Nu ser vi fram emot en renovering och en pånyttfödelse där. Men - mest ser vi fram emot att se Ulfs och Karins baby födas. Jag tippar på en son och 25 augusti. Lycka till ! Kram från Kramsta.

Vet inte om alla nåtts när det gäller information ang. begravningen. Den blir i Hoppets kapell ONSDAG 25 juni kl. 10.30. Kanske det ställer till besvär för er som ff. jobbar, dvs inte har semester ännu ? Hoppas ni kan ta ledigt ändå. Begravningar sker numera på vardagar och vi hade önskemål om att få Thelma Bylin, som förrättare. Vi betraktar henne som en vän till familjen. Vi ska åka ut till Stocketitt efteråt och äta lunch hela släkten. Dick har bokat restaurangen, men dom vill nog veta ungefär hur många vi blir. Ni kan väl ringa till Dick och tala om hur många ni kommer från er familj. Jag fick ett fint brev från Ulla Ihrén(fd.granne på Travarvägen)idag. Hon hade rörts till tårar när hon läste minnesordet om "Tant Larsson". Jag ringde upp henne och vi pratade en stund. Hon ville komma till begravningsakten i Kapellet också. Ha det bra tills vi ses på onsdag. Kram till alla från Laila o Svante.

Om någon har svårt att göra ett inlägg hör av er till Dick eller Linda.

Elisabet Larsson Vår kära mor, Elisabet Larsson avled 4 juni efter en tids sjukdom. Hon skulle fylla 93 år 21 juni. Hon föddes i Fugelsta, Marieby, yngst i en stor syskonskara. Mamma började arbeta som fäbodpiga vid 14 års ålder och brukade gärna berätta om den tiden. I unga år var hon med och spelade revy på föreningshuset i Öd. Hon älskade att dansa och träffade så sin man Harry Larsson när hon var 19. De gifte sig 1936 och samma år kom första dottern. Efter tolv år hade paret fem barn. De flyttade 1942 in i egen villa och bodde där större delen av sitt gemensamma liv. De var engagerade i IOGT-logen 287 Odens Sal i många år. De drev också camping-platsen i Odensala några år, tillsammans. Mamma var annars hemarbetande under vår uppväxt och fanns alltid till hands för sina barn. Hon var känd som en glad och lättsam person. De flyttade, under en period på 70-talet, till Sollefteå, där pappa hade tjänst på hundskolan. Mamma var sköterskeassistent på I 21 under den tiden. De flyttade tillbaka till Östersund i pensionsåldern. De hann göra några resor tillsammans, bland annat till USA, Afrika och Balkanländerna. Mamma blev änka 1982 och flyttade, ett par år därefter, till en lägenhet i Odensvik, där hon bodde till slutet. Där fanns det vi kallade "sambandscentralen" Hon hade alltid famnen öppen för besök av sina nära och kära. Det var ofta fullt i köket av barn och barnbarn. Ja, även barnbarnsbarn. Dit kom man för att träffas och fika eller äta soppa, våfflor eller varm korv i tunnbrödrulle. Mamma lyssnade jämt på radio och största intresset var att lösa korsord, men de senaste åren blev hon synsvag. Då fick hon hjälp av sin måg Dick, som kom varje lördag, om han kunde. Han läste och hon löste. Hennes humör och humor har varit en stor tillgång och gjorde att man gärna besökte henne. Vi har fått många goda skratt tillsammans med mamma. Familjen drabbades hårt av sorg på 90-talet, då mor först miste sin sista bror 1993, sin yngsta dotter Karin -94 mågen Rolf -96 och äldsta dottern Maivor -98. Det var en väldigt jobbig period i vårt och hennes, annars så glädjefyllda, liv. Mamma ville gärna klara sig själv. Då fanns dottern Birgitta alltid till hands. Sonen Sören hjälpte mamma att sköta bankärenden och handlade och skjutsade. Birgitta, tog hand om tvätt och det husliga och såg till att mamma hade allt hon behövde. Hon har varit mammas skyddsängel den här senaste tiden, med ett enormt tålamod. Mågen, Dick var som en son han också. Hon hade besök varje dag av sina nära och kära i slutet av sin levnad. Mamma sörjs nu av två döttrar, en son och en måg med familjer. Vi är glada att vi hann fira henne då hon fyllde 90 år. Då var vi många, tillsammans med barn och barnbarn, som kom från olika håll i världen, samlade på Stocketitt. Sov nu gott mamma, momma, gomma, gammi. Vi är många som unnar henne vila. Tack för allt. Puss och kram från hela klanen. Genom dottern Laila i Järvsö

Jag vill dela med mig denna bild av Elisabeth till er alla. Jag tycker att den bilden visar det som Bitte och Nina skrev i inlägget nedan.

Jag pratade med Biggan nyss. Idag var det väldigt dåligt med mamma. Hon har långa andningsuppehåll och har blivit så liten. Hennes liv rinner ut. Hon vill inte äta - knappt dricka. Hon får ångestdämpande medicin och suppar mot värk. Personalen är bra att prata med tycker Biggan. Jag är så imponerad att Biggan klarar allt så bra.
Hon har varit hos mamma varje dag, Lika Dick också. Sören tycker också att det är jobbigt att se mamma förtvina.
Linda åker upp och sitter hos mormor för att hon vill det, fast hon jobbar och har familj.
Mamma har haft besök varje dag sen hon kom på sjukhus och nu Solliden.

Nu får vi hoppas att hon släpper taget och går över till andra sidan snart. Det är dit hon vill. Men hon har ångest och oro i kroppen och gnyr och ropar på mamma.
När Biggan är hos mamma pratar hon lugnt , håller hennes händer och talar om för henne att hon kan vara lugn nu. "Du får gå till pappa, Maivor och Karin - Vi klarar oss" ...

Tänderna (protesen) har blivit för stor, så den har de tagit ut. .Biggan säger att det var svårt för henne idag när hon såg mamma. Hon fick en ordentlig gråtattack när hon såg henne, bara  ett skal av sitt forna jag. Hennes person-lighet finns inte längre. Helt olikt henne. Tänk om hon bara finge somna in.
Låt oss hjälpas åt att be en stilla bön att hon får dö. Det är inte värdigt att ligga så här länge och bara tyna bort.
 
Livet tar snart slut 2008 för vår äldsta klanmedlem och börjar här - för Freja, - den nyaste. Släkten följa släktens gång, som man sjunger i "Härlig är jorden"

Tänk på mamma och var rädda om varann. Kram från Kramsta.

Jag vill dela med mig av den här fina bilden av klanmodern.
Här var hon ca 19 år.
-"Vi tänker på henne jämt nu" , som Pelle skrev.
Laila

En kort rapport från Östersunds BB, medan Freja sussar gott på min mage...
I onsdags morse, 21 maj,  kom alltså vår guldklimp, 3 veckor för tidigt, men väldigt efterlängtad! Anledningen till kejsarsnittet var att hon låg i sätesläge (alltså med rumpan neråt), mängden fostervatten var för knapp för att vända henne, plus att moderkakan var så liten att hon började få dåligt med näring. Vi fick reda på detta dagen innan, så det blev lite tumultartat, men allt gick bra. 2.6 kg och 47 cm och alldeles perfekt och underbar! Nu tränar vi på att amma och äta så att vi kan åka hem imorgon, söndag 25 maj.
Tack för alla lyckönskningar! Vi ses!



Lite suddig men söt som socker tycker de stolta föräldrarna såklart!

/Annika och Janne

Hej alla klanmedlemmar.-
Jag kom hem från Nice via Södertälje för att se Bittes nya hem. Dom har flyttat till ett hus 400 m längre bort på sin gata Talbystrand 40. Äldre hus, men himla bra planerat och bättre tomt, som ligger närmare stranden. Förut hade dom 30 trappsteg ner till stranden. Nu kan dom gå några steg. Fina uteplatser och tennisbana med möjligheter att spela basket, fotboll, inlines, cykel förutom tennis. Paradiset för grabbarna.
Jag låg hemma en natt, sen åkte jag till Ö-sund, och mamma. Biggan och jag var där, men vi fick ingen kontakt med henne då. Hon sov hela tiden. Andningsuppehållen var läskiga. Man trodde nästan att hon slutat andas. Jag satt där 2½ tim. Pratade med henne emellanåt, men fick ingen respons. Sören kom också och han menade att det var lönlöst att bara sitta där. Jag följde med honom hem och vi satt och pratade barndomsminnen. Trevligt att prata minnen med sin lillebror så där. Det blir alltför sällan. Eva firade en 60-åring och var på lokal. Sören fixade middag. Vi hade anledning att fira en glad händelse också. Jan och Annika har blivit föräldrar till en liten flicka 2,7 kg och bara 47 cm lång, förlöstes hon med akut kejsarsnitt 21 maj. Jan gick hem och åt innan han återvände till sin fru och dotter, som han förstås inte kunde se sig mätt på. Hon ska visst heta Freja den lilla.- GRATTIS !
Jag fick ligga över hos Sören och Ewa och sen hade Biggan och jag bestämt att vi skulle träffas och gå till mamma. Dom hade flyttat henne till en annan våning, pga platsbrist på hjärtavd. 211 / 11. Hon var med på ett helt annat sätt då. Hon ville höra en bön, som hon tycker så mycket om. Men vi hade glömt bort hur slutet var. Hon blev så ledsen, så det slutade med att jag åkte hem till Freskvägen och hämtade versen. När jag kom tillbaka hade Sören och Dick  kommit . Då läste vi bönen tillsammans för mamma och sen sjöng vi några sånger i stämmor. Hon log och sa:"Jag är så lycklig för mina barn. Tack" Biggan frågade om hon ville vila nu. Det ville hon och så somnade hon lugnt. Vi tyckte att det var ett så bra avslut. Nu får naturen ha sin gång. Hon har blivit så liten och skör lilla mamma. Det är som om livet rinner ur henne. Men hon har sagt att hon vill möta pappa, Maivor och Karin.  -"Jag längtar till dom"  brukar hon säga.Det är trösterikt att hon inte behöver ha ont i alla fall. Hon får vård.
Ja, en dör och en föds. Det är livets gång. Släkten lever vidare. Snart tillhör jag den äldsta generationen.(!)
Det kändes bra att ha fått ta farväl av mamma. TACK snälla Biggan, Sören, Dick och Linda, som har varit så flitiga att besöka mamma. Ja, ni andra också förstås, som har ringt och hört er för om läget. Vi är ju lite utspridda.
Nu får lilla mamma vila i frid. / Var rädda om varann. /Kram från Laila
PS. Grattis till alla som fyllt och fyller år i maj förresten.

En liten rapport från Östersund.

Som ni vet så ligger ju Mormor, Gomma, Farmor, Lisa (kärt barn har många namn) på sjukhus. 
Ibland så är hon medveten om det som händer runt omkring henne och ibland inte.
Vi är många som besöker henne och är där hos henne ofta.

När jag var och hälsade på henne igår så uppfattade hon inte att jag kom, jag fick ingen kontakt. Jag strök henne över kinden och hon var varm och så mjuk o go. Hon låg och sov och snarkade, men med långa andningsuppehåll, sedan blev hon väldigt kall och då trodde jag att hon skulle lämna oss. Jag lutade mig fram och tappade en tidning i golvet. Då vaknade hon och  frågade vad klockan var och vad det var för dag. "Jag vet ju ingenting jag", "Men det är Maj och Harry har fyllt år". Sedan skulle hon kliva upp och klä på sig och blev ganska upprörd. Hon sa att hon måste ju få göra som hon vill och blev lite förbannad. "Varför gör du såhär mot mig". Sköterskorna ,som för övrigt är så fina och duktiga med mormor, kom in och pratade lite med henne.
Sören och Ewa kom också och hälsade på, när Sören berättade att Janne o Uffe fyller år sa hon. Men jaaa, ojojoj, vad ska vi göra åt det då.
Tänk att hon har såna krafter ibland och sedan svävar hon mellan liv och död.

Ni som är långt borta ska veta att hon trots allt ändå har det ganska bra. Det var som hon sa, "Jag har det inge bra" oså skrattade hon. Hon hörde att det blev fel. " Jag har det sååå bra." De ger henne smärtlindring hela tiden så hon har inte ont. Det är så skönt att veta att hon slipper ha ont.
I Lördags löste hon korsord med Biggan o Pappa. Hon tog ett ord på 11 bokstäver. Mustash = Tangorabatt. I Söndags så satt hon upp och åt och pratade med personalen om morfar och om alla barn och barnbarn. Hon har pratat så gott om oss allihopa med personalen. Sedan på Söndagen fick hon troligtvis en ny stroke, sedan dess så har hon inte kunnat prata ordentligt, Ibland inte alls, men sen helt plötsligt så kommer det ord. Hon är hemskt tunn nu, men så väldigt fin.

Många många kramar
Linda

Jag vill bara berätta lite om min senaste Parisresa. Detta var min tredje. Min kompis Lars och jag pratade redan i höstas om att det skulle vara kul att möta våren i Paris.

Ja, det blev inte bara snack, vi gjorde slag i saken och åkte till Paris i slutet av april i år. Det blev fyra effektiva dagar i ett vårligt, men lite svalt och regnigt Paris.
Gräsmattorna var gröna och många blommor var utslagna, körsbärträden blommade. Det var en stor kontrast för mig, som bara några dagar tidigare varit med på en vintrig skotertur i den Jämtländska fjällvärlden.

Vi kom fram tidigt på förmiddagen, checkade in på hotellet, beläget nära Operan. Altså väldigt centralt beläget, med gångavstånd tilldet mesta.
 Vi tog en promenad upp till Sacre-Ceur och passerade på vägen bl.a Moulin Rouge i Montmartre. Vi gick genom små krokiga, branta och pittoreska gränder.
När vi kom upp sprack molnen upp och solen tittade fram och vi förvånades över den mängd turister som trängdes mellan gatuserveringarna och alla tecknande, målande och siluettklippande konstnärer.
 Även vi tog en fika, tittade på folk fotade och bara trivdes.
Sacre-Ceur är en väldigt imponerande och stor kyrka, den ligger väldigt vackert med en fantastisk utsikt över Paris.

Dag två tog vi tunnelbanan (Metron) ut till Versailles cirka tre mil utanför Paris. Slottet, var en upplevelse i sig med alla dess salar med konst och utsmyckningar. Bl.a fantastiska takmålningar.
Verailles är enormt stort, med flera slott massor med andra byggnader och framför allt dessa trädgårdar med planteringar och spegeldammar och mängder av statyer. Det är stort som en mindre stad.
Här kunde man fantisera över hur det var på den tiden då Marie-Antoinette levde och bodde där.

En morgon, tog vi en promenad till Eifeltornet. Vi tänkte ta hissen upp innan alla andra turister hade hunnit vakna till. När vi kom fram. Var hela ytan under tornet helt täckt av människor, som stod u fyrdubbla led till hissarna. Det var bara att glömma. Vi tog några bilder och fortsatte till andra upplevelser.

Ja, att berätta om allt vi gjorde, skulle ta allt för mycket plats och kanske inte så intressant för alla Larssonclanläsare heller.

För att sammanfatta, kan jag säga att vi unnade oss att bo bra, att äta goda middagar, besöka många intressanta ställen, promenara mycket, ta en kort tupplur på eftermiddagen (man är ju ingen ungdom längre).

Vi utnyttjade tiden effektivt och vi mötte våren i Paris.

Kan rekommenderas. Dick 


Från toppen av Triufbågen. Det var 242 trappsteg dit upp. Eller om det var 44.. phu.


Utsikt över en liten del av Versailles anläggningar.


Hissköerna till Eifeltornet.

 

Här kommer en fin bild på Dick, som togs påskafton i fjol. Jag har gått datakurs och lärt mig redigera, beskära och ändra bildstl. mm.

Tack också till Linda för bra inlägg efter Påskfirandet i Kaxås. Du skriver så bra inlägg, med foton och allt.
Lika imponerad av Annikas insideinfo. från VM i skidskytte. Kul att se hjältarna. Jag kollad på bildetrna först och kände inte igen några av dem, men såg jag inlägget med beskrivning av bilderna. Jättebra! Du passar bra som värdinna i sammanhanget.

Ja, snart får vi väl se bilder och referat från den stora världen -utanför Järvsö- från Paris alltså. Eller hur, Dick?
Du ser att jag klarade att lägga in bilden, men jag är ledsen om den blev för liten. Du fick ju en större i mailet.
Du ser så harmonisk ut. Hoppas du får användning för bilden.

Kram till hela klanen från Laila och Svante i Järvsö.

OK, efter att ha haft dåligt samvete ett antal månader, samt efter en del påtryckningar från Dick, kommer här nu en försenad rapport från skidskytteVM - the inside story!
Jag anmälde mig redan förra våren till att vara funktionär på VM. Dels är jag en vintersportnörd, dels ville jag pröva och lära mig något nytt, och dessutom ville jag göra en insats för vår fina hemstad Östersund, när nu strålkastarljuset skulle riktas mot oss här uppe i obygden!
Efter en höst full av utbildningstillfällen och funktionärsträffar (innehållande allt från värdskap, språkkurser, första hjälpen till fakta kring arrangemanget) kom slutligen februari, och det var upp till bevis för Östersund och VMorganisationen!
Min placering var i huvudpresscentret (i gamla Milostabens lokaler på I5området), närmare bestämt i dess reception. Där fick vi hjälpa framför allt alla de 300 journalisterna till rätta med allt de behövde assistans med: fotovästar, värdeskåp, arbetsplatser, guidning, kartor, turistinformation, start- och resultatlistor, busstider, nätverkskort till datorer, borttappade saker, taxi, information kring presskonferenser, telefonsamtal, väderprognoser och jag vet inte vad...

Det var jätteroligt och stimulerande att möta alla trevliga människor från olika delar av världen (bl.a. USA, Norge, Tyskland, Vitryssland, Finland, Italien, Ukraina, Frankrike, Ryssland, Schweiz osv.). Språk är fantastiskt! Vi frivilliga funktionärer fick mycket uppskattning från journalisterna som var här under de intensiva veckorna, och deltog bl.a. på en pressmiddag på Folkets Hus med god mat och fri dryck (läs: VMöl och VMvin, dock ingetdera för min del då...).
Mest spännande var det när det drog ihop sig till presskonferens efter varje tävling! De tre främst placerade skidskyttarna dök upp, förvånansvärt spända och inte så glada som jag kanske trodde att de skulle vara, jag menar, hur ofta tar man ett VMguld!? Kanske blir även de nervösa när de ska prata på ett (ofta) främmande språk inför en massa människor som dissekerar varje ord de säger... Gladast var nog de franska damerna efter sin stafettframgång, särskilt trevlig var Sandrine Bailly! 

Min favorit var annars  tysken Alexander Wolf (nästan lika snygg som Janne), en hyvens karl som tog ett välförtjänt brons.

Meste  presskonferensbesökare var såklart Ole Einar Björndalen, vilken idrottsman!  Han verkar otroligt fokuserad på sin idrott,  men enda gången han drog på smilbanden var när  nya norska stjärnskottet Emil Hegle Svendsen fick frågan om han trodde att Ole Einar skulle vara arg på honom nu när Svendsen börjat knipa medaljer framför näsan på veteranen... Det verkade inte så.

Sammanfattningsvis var VM en fantastiskt rolig upplevelse som gav mersmak på alla nivåer! Visst var det långa dagar med tidvis mycket stress, men det var hela tiden roligt, och jag är jätteglad över att Östersund fick så mycket fin reklam för sina lyckade tävlingar. Jag hoppas i alla fall på en repris någon gång i framtiden!

/Annika Larsson

Ps. Det är klart att jag träffade Wolfgang också!

Hej alla.
Jaha, nu var påsken slut. Det har vart helt underbart, men jag har saknat är att få träffa IDA. Min älskade lillasyster som jag längtar sååå mycket efter just nu. Men, jag har fått träffat mina bröder, släkt och goda vänner. Vädret har varit helt underbart.

På långfredagen var vi i Värmon och träffade goda vänner. 8 barn och 7 vuxna. Vi åkte skoter och pimplade. Eller, den ende som pimplade var Anders och han fick en fisk så han vann pimpeltävlingen! Vi grillade hamburgare och umgicks. Mysigt.  Efter dagens bravader så bastade några och sedan åt vi en underbar älgskavsgryta.

På Lördagen så bar det traditionsenligt av till Häxis. Där träffade vi lill Svante med familj, Laila o Stor Svante, Pelle och Pappa. Och självklart värdparet Biggan o Bengt. Vi spelade ukulele, gitarr, okarina och munspel och sjöng. Riktigt trevligt!! God mat. Tyvärr så fick ju Sören o Ewa förhinder. Lite tråkigt, men hoppas att få se er snart.

På Söndagen åkte vi till Gärde i Kaxås där Olas Kajsas föräldrar har stuga. Mats-Åke och Christina tog med oss upp i Offerdalsfjällen. 10 pers på en skoter!!! Mats Åke och Christina på skotern, 6 pers på dubbel skotervagn och Ola och Kajsa tolkade. Helt underbar dag. Klar blå himmel och Solsken. Uppe på fjället åt vi ärtsoppa och drack varm punch. Efter en kall skotertur hem (-13) så åkte vi till Anders mamma och pappa för en underbar påskmiddag. Lammstek med myntasås!! Linnéa tinade upp vid 9 tiden!! 

Så efter denna helgen har vi laddat de sociala batterierna (som Clayton säger) blivit solkyssta och blivit väldigt mätta!! Men nu är det våffeldagen och vi är lediga så nu bär det av till mormor för våfflor med grädde o mylta!! Sedan får jag nog gå till OCH från jobbet i några veckor. : )

 Skoterkaravan        Fryser Varm igen
 Ola o Kajsa




Bilderna från Häxis och Värmon har Anders i den andra kameran så de kanske kommer sen.
Glad påsk
o Kram till er alla!
/LInda

Jag tycker också att det var mycket gentilt och gentlemannamässigt av Pelle att komma ihåg oss kvinnor på vår egen DAG. Tack snälle Pelle. Hoppas att du också får en bra Påskhelg med mycke godis.
Tack för blomman Dick. Du är bra att fota blommor. Är det en vanlig påskkaktus? Så tydlig och förstorad bild.
Man ska ge sig tid att verkligen studera och fånga skönheten i blommor som du gör.
Jag har börjat en datakurs i bildbehandling. Hittills har vi lbara ärt oss att bearbeta bilder. Det var inte riktigt som jag hade tänkt mig, men alltid lär man sig nåt.
Kan nog aldrig begränsa mig till kommentarer. Jag klarar inte det. Det ryms mera på inlägget.
Vi kommer nog att träffas i Jämtland i påskhelgen. Svante och jag åker upp på Långfredag och stannar över hos mamma på natten. Sen åker vi upp till Häxåsen. Det är ju tradition att ses där och äta påsklunch. Vi kanske stannar en natt till, men Bitte m. familj kommer upp, så vi vill ju träffa dom också. Pojkarna har lov veckan efter och
vill stanna kvar här när föräldrarna ska jobba.
Biggan o.jag håller kontinuerlig kontakt, så jag får veta hur det står till med mamma. I går hade hon varit upprörd för hon "visste" att hon hade en burk med vita bönor. Biggan, Bengt och Sören letade, men fann ingen, men hon envisades ändå och måste leta själv. Det är lite problem med hennes uppfattning om dröm och verklighet.

Igår hade vi fest för Barbro på Järvzoo. Pärgröt och fläsk och sång och musik. Tal, skratt o. gråt..
 Vi ses i Järvlyan några stycken. Glad Påsk ni andra, från Laila och Svante.