larssonclan

Hej Allihopa!
Nu far vi igen. På onsdagkväll så lyfter planet med vår familj till Syd Afrika och Johannesburg.
Det känns lite läskigt, men jag tror nog att jag längtar....
Hur som helst så kan det inte bli värre än nu, när vi bor 5 personer i  H K H Prins Bertils Suite på Quality Airport Hotel i Arlandastad. Det låter himla fint och frukosten är kanon, men lite trångt är det allt! Mest sängar överallt och sedan alla resväskor och till detta skoväskan och väskan med toalettsakerna och Elvis alla bilar och Amandas kritor och ritblock och sedan Marcus PSP med laddaren tvärs över golvet och alla spel och Lars strumpor som han kastar av sej på golvet och........... ja, jag håller nog på att bli smått rubbad!
När vi kommer ner till Johannesburg så kommer vi att bo i en möblerad lägenhet första månaden. Då har jag tid att leta ett hus tills våra saker från Sverige kommer. Den här gången hyr vi inte möblerat, så vårt bohag är på väg med båt från Sverige till Afrika och det tar ca 6 veckor.
Prio nummer ett när vi kommer ner är i alla fall att se till att Marcus kommer in i skolan. Han tycker att det ska bli jättespännande att flytta så det känns bra. Elvis och Amanda vet att vi ska åka flygplan och är nöjda med det!
Nu ska jag börja avsluta på jobbet - det kan ju vara läge för det eftersom jag gör min sista dag imorgon!


Stor KRAM till alla!
// Ylva

Hej igen!
Tog en cykeltur på eftermiddagen när det klarnat upp och regnet upphört. När man cyklar upplever men ju mycket med både syn, lukt hörsel och kanske lite med känseln också. (Baken) Alla dessa härliga höstfärger, nära och i fjärran och som ett lövtäcke på marken, dofterna, klar luft som sveper ner från fjällen. Grusvägen, som jag nu kommit in på, var riktigt behaglig att cykla på, fuktig som den var och inte dammade det heller.
Mellan byskogen, bortanför Lugnvik och närmare Ås smög sig en annan doft in. Den var inte obehaglig, den påminde om något som är absolut nödvändigt för att jorden ska kunna odlas i. Doften tilltog och övergick i lukt, nu visste jag vad det var. Det var dynga som Ås bönder hade kört ut i höstbruket.
Ja, det blev lite skitsnack där och det var ju inte meningen. Man tänker bra när man cyklar också. Jag tänkte att när det gäller årstider gillar jag alla årstider med vissa undantag. Kallblåst i kombination med fuktig Malmöluft, det kan man vara utan. Brrrrrrrrr!
Men annars, jag gillar ju till och med att gå på skidor i hård motvind i fjällen. Fråga svåger Bengt, han vet, för han har varit med.
Nej varje årstid har sin charm, jag tycker om dem alla.
Just nu helrenoverar jag Idas gamla rum och ska använda det som mitt sovrum när det är klart. Svärmor ringde i går och undrade om jag inte kunde ta en paus och komma och koka kaffe och hjälpa till med korsordet. Sagt och gjort, jag  gjorde det.
Elisabeth hänger bra med på många grejer och ibland slår hon mig på fingrarna med den ena finurligheten efter den andra. som tex, det stod bara så här, "DET SLUTET"  sex bokstäver skulle det vara och ordet skulle sluta med bokstaven A. Jag lade pannan i djupa veck, vad f-n kan det bli? Då säger Elisabeth " BITTRA"  javisst, det är så det
ska vara, "DET BITTRA SLUTET" det är sådana gånger hon får en extrapoäng, som jag noterar högst upp på sidan.
Laila och Svante, morötterna och potatisen smakade jättegott och lycka till på resan.
Jag önskar er alla  allt gott, vad ni än företar er. (Ja, inom lagliga gränser.)

Kram Dick

Det var så himla roligt att läsa ditt inlägg Linda. Precis så vill jag ha det. Man får ta del av vardagen. Jag visste inte att hösten var din favoritårstid. Men varför inte? Bra motivering. Jag har lärt mig gilla alla årstider, med åldern. men gillar inte kylan jag heller.
Visst är det härligt när det går bra för barnen. Tänk att Linnéa går i trean och får läsa engelska. Hennes andra språk. Egentligen skulle ni kunna prata det ofta därhemma.både du och Clayton, för Linnéas skull, så hon kan till-ägna sig språket på ett naturligt sätt. Shanel ville att vi skulle prata engelska när vi satt och åt hela familjen, just för att lära sig prata bättre engelska. Nu går hon i internationell klass och all undervisning sker på engelska. Hon har hittat en kompis som är amerikanska och dom babblar jämt på engelska.Så nu är hon trespråkig. Det är en gåva att ge barnen språkkunskaper. Det kommer dom att ha glädje av hela livet. Jag är så glad att Nina alltid har pratat svenska med barnen från början. Franskan kommer ju automatiskt.
Clayton är en sån fin kille och att han är begåvad dessutom är ju fantastiskt. Det kommer att gå bra för honom.
Det märks att ni har stor glädje av varann. Jag såg att Anders har skaffat sig ett husdjur. Lite stort men....
Marléne hade skickat brev till Dick, som vi mostrar och morbror fick kopia av.. (du ligger bra till du Dick)- Joorå...
Vilka underbara bilder! Marléne är så lik Rolf. Det märks, inte minst när hon tar bilder och berättar så måleriskt .
Jag visste inte att Marcelo hade problem med pumpen, men det ordnade ju upp sig. Mikaela är ute och rör sig i världen hon. Sist jag hörde om henne var hon i Nice och skulle söka upp Nina. Vet inte hur det blev med det..
Nu åker  vi  ner till Nina i morgon. Bitte är redan där. Sen åker vi till Marocko alla fyra ti-lö. Hemma igen 15 okt..
Jag pratade med mor och läste bloggar  för henne. Bilderna får hon tänka sig i huvudet. Kram från Laila o. Svante

Hej allihopa
Tänkte uppdatera lite. Det var ett tag sedan jag skrev.
Hösten är här och det tycker jag är helt underbart. Jag älskar hösten!!! Våren tycker jag inte om för jag tycker det är så slaskigt och det luktar illa och så blir man lurad flera grr att sommaren är på väg men så blir det kallt och så kommer snön igen, ibland ända in i maj eller juni. blää. Sommaren har man så höga förväntningar på, man bara hoppas att det blir fint väder och man ska hinna med så mycket. Vintern är bra på sitt sätt, men det är så kallt!!! MEN hösten den får va lite som den vill. Jag älskar de klara, lite kalla höstdagarna med frisk luft och vackra sprakande färger överallt. Man kan vara ute och ta långa promenader och grilla i skogen och mysa på. Om det regnar, vilket man räknar med på hösten kan man bara dra på regnstället  och sedan när man kommer in kan man dricka lite varmt te eller oboy, mmm kanske en vintoddy (har inte tänkt på det innan men det var en bra idé.) Sedan när mörkret faller tänder man en massa ljus. Vad mysigt. Nog om detta.

Linnea har nu börjat 3:an. Hon har en ny fröken som heter Annika. Hon tycker att hon är lite sträng men bra. De har fått börja med Engelska och Slöjd. Jättekul tycker Linnea. Hon går på Kör och så dansar hon med i något som heter Danspatrullen där de dansar Bugg och foxtrot, men de lärde sig även fyrmannaschottis. Kul. De vill gärna att föräldrarna är med eftersom det finns fler flickor än pojkar som är anmälda. Föräldrarna blir standin som kille. Förra året lärde jag mig bugga rätt bra, men som kille!  Senare i höst ska hon börja i Friidrott.

Clayton har börjat andra året på gymnasiet nu. Internationell Natur. Det går bra för honom i skolan och trivs bra med sin klass. Det är helt otroligt vad smart killen är. Matte, fysik och kemi är ämnen som han inte behöver anstränga sig ett dugg för, han hör vad de säger på lektionen sedan kan han. Han håller på med kampsporten Bujinkan. Det är en gammal Japansk kampsport. Han har graderat en gång, och nu är det snart dags igen om några veckor. Flera i gruppen har åkt över till Japan och tränat några veckor med gamla "ledare" vad de nu kallar dem. Tänk "karate kid".

Jag och Anders jobbar på. Anders som jobbar som Katalogredaktör mot Scania har vart  i Polen på Scanias fabrik där. Det var roligt och intressant. Jag trivs jättebra på mitt jobb och känner att jag hela tiden utvecklas.

I sommar så träffade vi mycket familj, både från Anders släkt och min släkt. En del träffade vi som hastigast och andra längre stunder men det var så roligt. Jag är så familjekär, jag blir så glad av att få träffa er. Även fast det kan gå lite tid mellan gångerna vi hörs så känner jag att jag tycker så mycket om er och tänker på er.




Tänkte också berätta att.( Hoppas att det inte gör något) Ida och Tobias har flyttat till ny fin lägenhet. De trivs jättebra. Pappa som nyss varit där var jätteglad och berättade att de har så fint och de är sååå mysiga.
Ola och Kajsa har köpt hus. Ett jättefint rött litet hus med vita knutar. De ska börja renovera nu i Okt. Det kommer att blir superfint.
Pelle och Marea mår bra. Och allt är som det skä. Han spelar på med sitt band och jobbar både "dagjobb" på teatern och nattjobb.

Jag såg Lill Svante i tidningen häromdagen. Han är en riktig hjälte. Det är någon tok i Sveg som har skruvat ner stora vassa bultar i vägen så bildäcken går sönder, det upptäcktes och de tog bort bultarna. En morgon var LS ute och gick med hunden och han upptäckte att någon gjort det igen. Det var tidigt så trafiken hade inte riktigt kommit igång ännu. Tur att han upptäckte dessa, tänk om någon motorcyklist hade kommit och åkt där. Man vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt. Bra gjort Svante.

Ha det så bra allihopa
kramar
Linda

Allt  gick bra med operationen. Fick ligga kvar en natt bara för att jag blödde så mycket. Det kändes skönt att få ligga kvar och sova morgonen efter, för det blev inte mycket sömn under natten. Mycket blod att spy upp....
Nu har jag tamponader som ska förintas så jag behöver inte gå och gruva mig för att de ska dras ut. Skönt.

Tack för ert medlidande Linda och Annica. Men nu är jag tillbaka i selen igen. Efter helgen är det full fart igen.

Dick ringde i morse och ville höra hur läget var och Biggan ringde från Häxåsen. Jag kanske låter lite snorig fort-farande, men jag känner mig pigg i alla fall. Har varit ute och gått i skogen med grannkäringa och sen satt vi ute i solen och skvallrade en stund. Sen tog jag itu med stryktvätten.
Vår granne, Bengan Jansson, fick en son natta som va. Han hade en spelning i Jönköping och hans Eva följde med. Hon skulle ha barnet omkr.10 nov. Bengan var ledig en hel månad och har jobbat med huset, så det skulle bli klart till den lille skulle komma. Dom skulle bara  ner fram och tillbaka. Men så på hemvägen var det dags och dom fick stanna och föda i Falun. Han ska heta Allan, (efter Allan Edwall).
Apropå det så vill  jag tipsa er om att köpa Allans alla visor samlade i ett album. Gå in på www.ginza.se och sök.
Underbara texter. Även om han inte är någon skönsångare, så älskar man honom mer och mer, när man hör honom sjunga, sina melankoliska visor.
Nyss hade jag fem karlar i köket på fika.  Hantverkare, som lägger tak och elektriker, som lagar fel.
Men hörni. - Var är Marléne och Mikaela ?? Vi vill veta vad ni gör. Nina och Bitte kom igen nu!! Ola! Pelle, Peter!
Björn! Lill-Svante! Max! Ylva! Uffe  och Janne!  Kasta er ut i cyber-rymden och dela med er av vardagen.

Puss och kram från Laila i Järvsö

Det är t.ex. inte var dag man får besök av Dick, Han har varit nere hos Ida och Tobias i Malmö, med det sista, som Ida hade kvar i Östersund. Dom har precis fått en egen lägenhet, förstahandskontrakt, som dom håller på att inreda nu. Tänk att Ida blev "skåning". Nåja, vi får väl se, när det blir vinter. Då kanske ni önskade att ni var i norr.

Dick fick ta med lite av trädgårdens skörd till sig själv och till mamma. Det känns bra att dela med sig av överflödet 
tycker Svante. Han har tagit upp potatisen, löken och morötterna nu. Gissa om vi fick stort av allting....Fråga Dick.
Ja, själv var jag ute på en golfrunda. Bästa att passa på innan frosten kommer. Vi har ju golfbanan på två håls avstånd hemifrån. Det är så härligt att kunna gå ut när man vill. ...Men på vissa håll har ju  fallit snö...redan...

Sen ska jag ju läggas in för operation på ÖNH i Hudiksvall i morgon, onsdag. Det är ju en följetong, som ni säkert hört många gånger. Jag är felkonstruerad i mina bihålor, vilket gör att det ofta samlas bakterier där, som leder till polyper o.inflammation, (med antibiotika, som följd.) Jag har opererat 4 ggr tidigare. Det här blir alltså 5:e gången dom borrar hål i benet som omger bihålorna, som dränage. Jag sövs ner, så jag slipper vara med när dom gör det, men det är inge kul efteråt. Jag får en massa tamponader instoppad i näshålen, för att stoppa blodflödet. Ibland känns det som att man har haft gummihandskar inne i näsan, när dom  plockar bort det. Flera meter långa slamsor dras ut. Bläk! Urk!
Ja, det blir en annorlunda vardag för mig i morgon. Men det går nog bra. Vi hörs efteråt. Nu klarar jag 5 år till...
Kram från Laila o. Svante

Hej, alla glada och ni andra. Idag är det alltså den 17 september och det var alldeles vitt när jag klev ur bingen. Helt otroligt. Bamse, som är väldigt uppmärksam när han ser något nytt, satte igång att skälla när han tittade ut genom fönstret i trappen. Alltså nånting nytt. Vi kom iväg på vår sedvanliga morronrunda och lövträden stod och bugade för oss när vi kom. Ärligt talat, så blev jag lite rädd att det skulle bli lika som förra året, när träden bara brakade sönder av snötyngden. Så därför gick jag och ruskade på dom lövträd som står närmast stigen vi går på. Blev naturligtvis ganska blöt men hade ju regnkläder på mig så det gjorde inget. Bamse fick en omgång med frottehandduken när vi kom hem. Vi gör våra rundor på morronen, så det snöade då, men nu i skrivande stund, så har det upphört och solen gör faktiskt små försök att titta fram.
Ja, det var en liten vardagshistoria som jag ville dela med mig av och ser fram emot att flera delar med sig av sina små vardagssituationer. Med förhoppning om att snön dröjer ännu några veckor, kram till er alla. / Biggan.

Jaha. Nu börjes de. Alla återgår till sina jobb. Ja, utom vi pensionärer då. Vi tycker det måste va hindersamt och jobba. Hur hinner ni?
Jag har i alla fall äntligen varit till Östersund och hälsat på mamma. Jag fick ju träffa Sören, Ewa, Biggan och Bengt en dag och Dick, Linnéa Ida och Tobias dagen därpå. Men vi tog inga kort ?!  Jag bjöd på gammal hälsingemat. Synd att jag inte fick träffa Linda och Anders. - Hann gå på stan en vända eller två också,. Man måste ju passa på när man kommer från landet. - Mamma är så pigg och glad. Det var riktigt roligt att hälsa på henne. Vi har så roligt åt hennes roliga uttryck. Hon gör om orden. Men säger:"Du ska inte tro att jag är denilsement" . En gång skulle hon beställa tid hos ögonläkaren och berättade då:"Jag har en misslyckad starrobligation" bakom mig" Men hon rättade sig själv sen. Ibland hittar hon inte sin "donator" dvs rollator. Ja, jag kanske inte är korpulent att bedöma det, men nog tycker jag att hon är rolig och har bra humor. Jag tycks bara höra Dick och mamma när dom sitter och löser korsord. Han läser och hon löser. Hur pedagogiskt som helst. Han ställer frågor och hon tänker och ger svar. Han ger bonuspoäng när hon klarar svaren. "Det blir ett extra poäng det" kan han säga. Mamma har tur som har en sån underbar måg. Du har sån härlig humor Dick. Och Biggan - Du gör ett fantastiskt jobb. Men mamma vet att hon kanb köra med dig. Jag beundrar dig kollossalt Biggan. Sören också. Det vet jag. Vi är dig stort TACK skyldig.
Jag fick en backlach när jag såg era fällvandringsbilder. Du är bra att blogga du Annica. Fortsätt. med det. Men var är ni andra? Undrar Laila

Igår och idag vandrade Janne och jag i våra vackra jämtländska fjäll tillsammans med mina föräldrar, Håkan och Ann. Min pappa har en liten liten fjällstuga i norra delarna av Jämtland, och vi vandrade dit på lördagen, åt middag, sov över, och gick hem dagen därpå. Vädret var väl inte det allra bästa, med regn, dimma och låga moln, men det kan ju alltid vara värre när man är till fjälls! Och ganska myggfritt får man säga att det var! Vi hade det jättemysigt där uppe, och Janne och jag bodde i tält. Janne invigde dessutom ny sovsäck och liggunderlag med gott resultat. Det enda som förmörkade tillvaron en smula var allt björnprat (Jag är jätterädd för björn!). Förra hösten var björnen nämligen framme två gånger på natten ända fram till stugtrappen, och mumsade i sig skjutna ripor och en soppåse... Hjälp! Men vi klarade oss!
Det blev en liten upptakt för höstens fjällturer, som man nu får se fram emot, när sommaren får anses över (i alla fall för vår del, när Janne börjar jobba imorgon och jag om en vecka...).

Här råder nu uppbrottsstämning, men det händer alltid så mycket när hela familjen är samlad,.
Det är bad i pool och älv, bärplockning, utflykter, bl.a. upp på Järvsöklacken, Golf, även familjegolftävling med Svenssonklanen, Barbecue med grannarna, 11-kaffe med en grannar och  kompisar och deras barn, spolning av bihålorna för min del 3-4 ggr. Just nu ska Peppe och Olle få åka på fotbollsläger med övernattning i tält i Hennan. De vuxna ska till Ljusdal på 50-årskalas hos Håkan, som är krögare på Järnvägshotellet. Vi var där hela klanen i går kväll. Calvets bjöd hela rasket. Tom tyckte det var guld, att sitta med som gäst, där han tidigare jobbat, då han blev swerverad av sina f.d. kollegor. Han jobbade sista dagen i tisdags. Tjänade 11 000 kr på en månad. Han lovade på stående fot att jobba även på Håkans 50-årsfest i kväll. Noah och Shanel är hemma med mormor och morfar. Noah somnar nog tidigt i kväll. Han sover inte middag numera.
Ja, sen åker Per och Patrick hem efter födelsedagsmiddagen i VW.n. Så gör även Svenssonklanen. Nina  tar Stümers bil och åker ner till S-tälje i morgon med sina barn och Bitte blir kvar till söndag, då hon hämtat pojkarna.
Låter det stressigt? Närå. Det är lugnt. Alla gör det dom vill och sen får man ändra sig också.  Ja, visst ja. Vi har varit på begravning också. En mycket god vän till familjen gick bort alltför tidigt, 44 år, i cancer.
Ja, vi har varit en enda stor familj i sommar. Det har gått så bra. Vi hjälps åt med maten och städningen när det behövs. Det kommer att bli tomt i huset, men så är det ju. Vi är glada att dom vill komma hem, man vet ju hur det är Det är roligt med barn i huset i alla fall. Livet är underbart. Vi känner oss så förmögna. Flickorna "tröstade oss" med att nu blir det fint i augusti och vi kan koppla av och ha det skönt när dom har åkt hem. Men tomt  bli´re...
P & K från Kramstaklanen.

I dag torsdag hade Elisabeth en besökstid på sjukhusets hudklinik. Sören och Pelle ställde upp som eskort och lotsade henne tryggt och säkert, både dit och hem.
Underteknad körde bilen.

Dick

Numera är det inte så ofta som alla fyra barnen är hemma i Östersund samtidigt.

Linda, Anders, Clayton och Linnéa, hade kommit tillbaks från en semestertripp i Stockholm och västkusten. (Clayton hade annat för sig, ej med på bild). Ida och Tobias kom från Malmö, (Tobias ej med på bild, hälsade på sin mamma,boende i Ö-sund). Pelle och Marea kom från Oslo. Ola och Kajsa kom från Sundsvall.

Alla ville de besöka mormor, så då gjorde vi det i går, söndag. Mormor var på ett strålade humör och berättade hur det var när hon och Harry träffades. På den tiden fick man minsann inte vara rädd för lite besvär när man ville träffas. Mormor berättade att ibland rodde Harry från Torvalla rakt över Brunfloviken till Marieby för att få träffa henne. Det kunde var både blåst och regn, men det hindrade inte Harry fån att komma och ändå fick han inte komma in i huset. De fick nöja sig med att sitta på bron och tjåla (som hon uttryckte det) och så var det bara att ro hem igen. Så var det på den tiden och vi var ju så unga.
När det stormade, cyklade Harry runt Brunfloviken för att få den där stunden på förstutrappen.

Det var väl tur att han var enträgen, för vi vet ju hur det gick. De gifte sig och fick barn, som gifte sig .............
Ja, det var början på clanen det.
Efter sitt berättande, ville mormor höra vad alla barnen och deras resepektive sysslar med, hade för framtidsplaner och hur de mådde, så vi hade en riktigt trevlig stund innan vi hade hunnit laget runt.

Hälsningar Dick

Söndag 29 juli fick Janne och jag finbesök av en hel drös Larssons! Peter, Marie, Evelina och Edvin tillbringade helgen i Jämtland, och Sören, Ewa, Ulf, Janne och jag  bjöd in dem  på Vandrarvägen på lunch. Vi hade en jättetrevlig stund med varmkorv och hamburgare och annat gott! När gästerna anlände öste regnet ner, och när de drog vidare sken solen. Typiskt jämtländskt sommarväder skulle jag vilja säga!





/Annika Larsson

Jag är ju inte en lika skarp naturfotograf som min far. Men jag vill ändå dela med mig av de här glimtarna som jag tog med mobiltelefonen igår. Efter att ha jobbat fem tiotimmars nattpass på raken blir man ibland lite snurrig i dygnsrytmen. Detta gjorde att jag igår var uppe långt före tuppen (kors i taket). Så jag tog tillfället i akt och tog första bussen ut till Gjersjøen ca 20 min utanför Oslo där jag och några kompisar hittat ett litet "smultronställe" där smultronen i detta tillfälle är aborre och gädda.
Jag har inte använt mitt nya spö så mycket ännu men något säger mig att jag inte använder rätt drag då jag fyra timmar senare drog hemåt utan så mycket som en mört. Jag fick ett hugg som pumpade igång adrenalinet rätt bra dock, så det blir garanterat flera turer dit framöver. Spöet blir nog med upp till Östersund nästa vecka med.
Hursomhaver var det i alla fall en helt fantastiskt vacker morgon och det vakade i alla krokar och hörn. Nästa gång kära vänner. Nästa gång.
/Pelle

Varje gång en firre hoppade ekade plumset över hela sjön.


Inte många krusningar på vattnet här inte.

Max, Lotta och Sandra ordnade en liten lunchträff hos Elisabeth med smörgåstårta dryck och trevlig samvaro.
Vi som var där förutom ovan nämnda, var, Sören, Eva, Janne och jag (Dick). Totalt åtta personer

Jag misslyckades med bilderna på de närvarande, men bifogar bild på blombukett och smörgåstårta.
Vi hade en mycket trevlig stund. Synd bara att det inte var flera clanmedlemmar  som kunde närvara.
Men, vi vet ju att många är utspridda i världen och alltid är det några som är på resande fot.

Max tog initiativ till den här typen av lunchträff för några år sedan, så nu har det blivit lite av en tradition. Trevligt.

Hälsningar Dick




Jag säger som Annika, att jag inte lyckas vända bilden rätt.  Nu rinner väl allt vattnet ut också.

Vilken otrolig iakttagelseförmåga Dick!  När jag först såg bilderna av tre prästkragar trodde jag att det var schabloner, men sen jag läst inlägget och tittade närmare på dem såg jag dramatiken också. Att bara hinna med att se  detta är ju en lyckträff, men ändå. Det ska vara en natur-romantiker, som du till detta. Grattis !
Du får väl hem Pelle och han tjej nu till veckan, när yran blir. Han får väl jobba, som vanligt?

Jaha, Sören, då har du också gjort ett inlägg...väl....eller var det Annica? ?  Joooru....Försök inte. Jo, gör det förresten.Jaså, ni har fått träffa Järvsöfax nu. Det var väl inte så dumt. Det är en fin kuse, som sett till att ägaren, Jan-Olof Persson blivit multimiljonär. Han är väl känd här i Järvsö, fast han bor numera i Hudiksvall. F.d. elev till Svante. Janne är en jättefin kille. Anspråkslös och trevlig.
Men, vi ser fram emot dina egna inlägg nu Sören.
I natt kommer Bitte med sina småkillar. Dom gillar att åka bil när dom sover. Dom vill vakna upp i Järvsö.
I morgon väntar vi besök från Östersund. Biggan o. Bengt, på genomresa på väg till Örebro och Linda med familj som stannar här en stund innan dom fortsätter till Gbg. Dom får ta en fikapaus  (och hinner träffa Nina och Bitte och deras barn) innan dom åker vidare mot okända äventyr.
Fortsätt att ha en trevlig sommar alla som har semester ..Ja, ni andra också förstås....Alla hälsar med många...
Kramar från Kramsta.

Hej på er !

Jag vill dela med mig lite av den spänning jag upplevde i söndags genom att visa bilderna på "dramat"

På min skogspromenad i söndags, lade jag märke till en lite annorlunda formad prästkrage.
När jag tog upp kameran för att fota, såg jag hur en helvit spindel greppade en fluga.
Jag tog tre bilder inom en minut och flugan var fast.
Snacka om drama i det lilla. Vad jag förstår, så hade spindeln ordnat ett gömsle genom att fästa
samman några av prästkragens kronblad och därigenom blivit nästan osynlig för den intet ont anande flugan.
Spännande eller hur?

Jag tyckte att jag lyckades riktigt bra med bilderna och skickade dessa till ÖP och de publicerades i gårdagens upplaga.
Kul va?

Med förhoppning om en fortsatt trevlig sommar med allt vad ni tar er för.

Dick

Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

FOTO: DICK ENEBRO

(Jag kunde inte få bilden rättvänd, men om man lutar på huvudet så får man ju lite interaktiv motion samtidigt som man läser bloggen!)

Igår gjorde vi tre en trevlig utflykt till lilla Hotingtravet, ca 16 mil nordöst om Östersund. De sände lunchtravet på TV4 därifrån för första gången. Om vi får gissa kanske det blev för sista gången också, pga den 8 km långa grusväg man var tvungen att ta för att komma ända fram till travbanan! Man skulle ha velat se "Loket" och alla travproffsen kryssa fram mellan groparna i vägen med hästfinkorna slängande efter sig! Stackars hästar!
Vädret var bra, växlande molnighet med värmande sol emellanåt. Massor av folk hade hittat dit, 4000 besökare! Travbanan ligger otroligt vackert ute på en udde. Sören var glad eftersom han vann två gånger av två spelade lopp! Mest hejade vi på underbara Järvsöfax, kanske världens finaste häst! Tänk att han sprungit in 17 miljoner, det är inte klokt! Efter loppet (som han vann med 40 meter...) gick hans skötare ut med honom på publikplats, så att alla kunde klappa och fotografera så mycket de ville. Otroligt snäll häst!


På vägen hem fikade vi vid en sjö strax innan Strömsund. Vi hade en jättetrevlig dag tillsammans!

/Annika Larsson, Frösön

Jag ber om ursäkt att jag inte skrev under mitt senaste inlägg, men jag ville visa Svante den där intervjun med Dick, eftersom han gör bara fläckvisa besök inne. Han flyttade ju ut i trädgår´n i maj och kommer in i september.

Ja, då är vi tre gamlingar då, som kan blogga. Den yngre generationen(+Biggan) får väl komma igen nu.. Men ...ja,
Man ska ju slita ut en generation i taget.

Jag är mormor till 100 % nu. Bitte med fam. åkte hem i söndags och kvar hos oss blev Tom, Shanel och Noah.
Tom jobbar på Järnsvägshotellet i Ljusdal. Vi trodde han skulle vara kökspojke, men han får göra allt. Introduk-tionen var "så där" Bra ändå att tjäna lite pengar. Han jobbar på ganska mycket, men hinner ut och spela golf också.
Shanels sommarjobb är att hjälpa till med Noah. Han är i en mycket aktiv ålder nu och kräver full uppmärksamhet. Det är tur att vi kan turas om. Shanle älskar när han sover middag. Då kan hon ägna sig helt åt sina intressen. Chatta med sina kompisar mm. Vi tränar lite olika saker genom lek, med Noah. Shanel måste prata franska med honom så att han inte glömmer för mycket tills han kommer hem till sin skola.
Mamma Nina åkte iväg den 7 juli och kommer hem sent på fredagkväll. 10 dagars semester med sin man.(Yes!)
Vi klarar oss fint. Även om jag har mina problem med näsan. Ska till Dr. på måndag. // Kram från Laila